Sverige behöver sina Pippi-innovatörer

Sverige är känt för sitt innovationsklimat och hamnar ofta i det absoluta toppskiktet i internationella rankingar och index – inte sällan högst. Vi har all anledning att vara både stolta och ödmjuka inför det. Men det är också en position vi behöver försvara när Sverige nu står inför utmaningen att ”starta om” sin ekonomi. 

Jag minns ett möte med en utredare i mitt tidigare jobb. Han kom antingen från EU eller OECD (minns inte vilket) och han försökte förstå Stockholms innovationssystem. Vi som satt runt bordet representerade olika innovationsmiljöer och vi gjorde vårt bästa för att besvara hans frågor. Dock utan att lyckas särskilt väl. Till slut sa han frustrerat: “But how is it organized – who is the director of it all?” 

Sen åkte han hem och skrev en rapport, och jag vill minnas att hans slutsats var ungefär att vi i Stockholm inte hade en aning om vad vi höll på med. Han gjorde heller ingen analys av varför Stockholm och Sverige trots det har en topposition bland innovativa miljöer och ekonomier tänker jag i efterhand.

Innovation som ett ekosystem

Jag har tänkt mycket på det mötet, och jag har med tiden valt att i stället beskriva innovation mer som ett ekosystem än som ett system – ett antal muttrar, skruvar och kugghjul som med rätt smörjolja blir ett effektivt maskineri.

Utifrån en sådan förklaringsmodell är det inte så konstigt att det blir förvirrat när någon frågar efter centralstyrd och hårt strukturerad organisation. Ett väl fungerande ekosystem styr på sätt och vis sig självt utifrån att det är logiskt och funktionellt, med delar som fungerar bra tillsammans. 

Många gör också tankevurpan att förväxla forskning/utbildning och innovation. Dessa båda är visserligen komponenter i samma motor men de har till stor del olika funktioner och de kräver olika förhållningssätt. Vissa länder satsar stenhårt och framgångsrikt på universitet och forskning utan att för den skull vara särskilt vassa på innovation. 

Mod och nyfikenhet i stället för prestige

Sverige har många innovationsmiljöer som är uppbyggda, finansierade och förankrade regionalt och som länkar samman lärosäten, kommuner och storföretag med småföretag, innovatörer och startups. Det är en prestigelös och nära relation i dessa miljöer som gör det möjligt.

Ta medlemmarna i min branschförening – inkubatorer och science parks. Dessa miljöer jobbar lokalt och regionalt, har delvis olika uppdrag och är uppbyggda och finansierade på olika sätt. Rörigt? Kanske. Men det fungerar och det gör oss unika. 

Jag tycker dessutom att kultur är underskattat. Jag tror att vi har mycket att vinna på att arbeta prestigelöst, utmana hierarkier och släppa fram många olika aktörer. Den stora nyttan i framtiden ligger i att Sverige blir världsbäst på inkluderande innovation, alltså när så många som möjligt kan vara del av utveckling och innovation. Där har vi goda förutsättningar.

Men jag vill mer än så. Vi kan bli så mycket bättre om vårt förhållningssätt till innovation präglas av nyfikenhet, mod, prestigelöshet och målmedvetenhet – lite som Pippi Långstrump. För mig är hon så mycket mer än en sagofigur. Hon personifierar det jag vill se inom svensk innovationskultur. 

Johan Ödmark, vd Swedish Incubators & Science Parks